I morse åkte jag vid halv 9 och kom hem 19.00. Huvva vilken lång dag. Chefen är på semester och jag håller i tyglarna. Det har gått bra men nog blir man trött av att vara butikschef!
Duvancup närmar sig med stormsteg och kanske får vi se ett Carabanzo i år igen? Personligen är jag smått oroad över hur det ska gå att ha två 1½åringar på en innebandycup... Kanske slår vi läger hos Johannes underbara kusin och hennes familj och stannar inne hela helgen. Ja det låter som en bättre idé. Som tur är finns ju även farmor och farfar till hands!
Snart är januari slut och min kära vän tar examen. Hon ska nu flytta till Stockholm och jobba som polis. Usch, jag gråter nästan bara av tanken på att hon ska flytta. Man har vant sig vid hennes skratt, brutala ärlighet och den värme som hon sprider runt omkring sig. Kan vi inte stänga in alla underbara människor här hemma hos oss, och sen bara sitta och kramas och trivas resten av livet???
Utmana dig själv ikväll och ring någon du borde, eller skicka åtminstonde ett uppmuntrande sms. KRAM på dig!
Du är en stjärna!
SvaraRaderaBra intressant text. Bra jobbat i butiken.
SvaraRaderaJag saknar också någon just nu. Modigt av dig att dela den känslan.
Du är så duktig! :)
SvaraRadera