Han lyckades dra på sig nån hemsk bacill under
helgen. Feber, hosta och utmattning.
Jag sitter i vår nya supersköna och snygga säng - Ikeas Brimnes.
Medan jag läser, skriver, äter äpple och bläddrar i böcker
så sitter jag även och funderar kring ens egna oförmåga att
ge svar på tal.
Kommentarer kommer ständigt under ens liv.
Kommentarer som upprör, uppretar, sårar,
förstör men också lyfter, utvecklar, utmanar och
förbättrar.
Jag har dock ofta kommit på mig själv med att endast
ta åt mig av de negativa och dyka ner i nån slags gyttja
av bara strunt, istället för att bygga upp och ändra eller
bara säga ifrån.
Jag stod vid affären en dag och hade två kassar, en spark och
två treåringar. Knappt något rymdes särskilt bra.
Barnen var ledsna och kassarna tunga.
Jag sa halvt högt för mig själv:
"Varför har jag inte fyra armar?"
Till svars får jag av en förbipasserande:
"Ja, eller Ett barn"
Här borde jag såklart kollat frågande och nästan
dumförklarande på människan, men istället ler jag
och säger "Jaa."
Det finns många exempel. Och nästan alltid misslyckas jag
med att faktiskt ge svar på tal.
Kan man lära sig sånt? Det kommer så spontant
att man alltid ska hålla med eller svara med ett leende.
Ännu ett mål att sträva efter.
