I eftermiddags var jag på möte medan barnen var på bollhallen.
Mötet var bra och intressant och barnen hade det superkul på
bollhallen med två duktiga ledare som underhöll och hittade på bollekar mm.
En stund in på mötet (som hölls i en stuga ca500m från bollhallen)
kom en in med Felicia. Hon hade haft otur och krockat sitt huvud med en annan.
Det syntes ingenting och efter en stund vill hon tillbaks till de andra barnen.
Jag skjutsade tillbaks henne och åkte åter till mötet.
45 minuter sendare så skulle jag hämta R & F eftersom vi skulle äta tillsammans
i stugan. När jag kommer in i hallen har Felicia kräkts och är blek.
Efter några samtal är vi på väg till sjukhuset - jag mamma och Felicia.
7 långa mil där jag sjunger om vartannat, läser böcker och ringer folk
för att hålla F vaken. Hon kräks två gånger till i bilen.
Äntligen framme konstateras det att hon inte har någon hjärnskakning,
utan har fått en bula på sidan av pannan och kräkts pga obehagskänslor.
Nu är vi hemma. Barnen sover.
I morgon är jag och F hemma å vilar.
Gode Gud, tack för ditt beskydd.