Ingen återvändo

I dag kom de.
Mina springskor.
Nu har jag inga argument kvar.

Skulle dock vilja veta hur man springer.
Att man rör benen framåt snabbare än gångtakt,
det hajar jag. Men teknik! Taktik!
Käre värld. Vårruset är om 25 dar.
Kan man bli springare/löpare på den tiden?
Heter det ens så?!

Vart försvann helgen?

Helgen når sitt slut och jag förstår inte vart den tog vägen.
Den har varit riktigt mysig!
Maken har bakat en dumlekladdkaka,
(kan knappt skriva om den utan att dreggla)
den var perfekt i kladdhet och smak. Mums!

Vi har mestadels varit inne pga vädret,
men det är ju APRIL så snön faller som den brukar.

Nästa helg blir en låååång helg, med valborgsmässoafton
samt mammas årliga vårfest på BETEL.
Ser fram emot det!

Nu ska jag dyka ner i betyg och bedömnings boken.
Imorgon blir det Vilhelmina och utbildning
i betygsättning för åk 6.
Spännande!

Vad gjorde jag nu

Det bara flög ur mig:
"Ja men anmäl mig också"

Så nu ska man springa i Umeå.
24e maj tror jag.

Och jag som hade slutat,
(innan jag börjat)

Måndag i verkligheten

Verkligheten har hunnit ikapp. Påskledigheten är över. Ikväll sitter jag dels och planerar för stenåldern samt för det nya temat inom geografi, nämligen livsmiljöer med fokus på människans och naturens förändring och påverkan av jordytan. Spännande! Det som är så faccinerande med So (och det är möjligt att jag tycker detta pga att jag är so-lärare) är att det ger en sån helhetsbild av hur viktigt samspelet mellan människan och jorden är!
Oj, låter nästan som en hippitant från 70talet. "Hejja miljön!"
Men helt allvarligt så är det spännande! Vad vi gör påverkar naturen och naturens egna processer påverkar oss.

I kväll har jag och Felicia haft tjejtid och Johannes å Rikard killtid. Jag och F gick en promenad (läs jag gick hon sprang). Vi hälsade på mormor och morfar, åt kakor och gick (sprang) hem. Johannes och R hade legat i sängen och sett youtubeklipp och sedan bolibompa.

Man behöver få vara själv med mamma eller pappa ibland och slippa slåss om "prat utrymmet".

Vi börjar få så stora barn. Det är så mysigt när man får svar om vad de har gjort under dagen. Ibland blir det en hel utläggning om allt som hänt, och ibland övergår det till historier om spindelmannen, men ändå. 

Nä, nu ska jag återgå till mitt planerande!

Tingeling

Delade känslor

Som lärare börjar jag få delade känslor inför sommaren.

Jag känner både en lätt (läs stor) panikångest över att hinna klart alla
påbörjade Sv/So projekt innan sommarlovet,
och samtidigt så lääääängtar jag efter de lediga dagarna.

När man börjar räkna skoldagarna som är kvar så är
de verkligen inte många.

Några klämdagar, en baddag, en seminariedag för
betygsättning, en friidrottsdag, två fjälldagar och
såklart en brännbollsdag.

Nu kavlar vi upp ärmarna och kör stenhårt,
imorgon börjar skolan igen!
:-)

En dag med skratt och sorg

Idag åkte jag och barnen på en utflykt till härliga Barsele.En kär vän var där med sina barn.

Vi åkte vid 10 och var där strax efter 11.
Nere vid älven bjöds vi på grillade hamburgare,
svartvinbärssaft och stålande humör och väder.

Barnen sprang omkring och hälsade på Alla
som kom på isen. En sekund hann jag bli förfärad
över att barnen "alltid ska vara så sociala.."
Så knäppt tänkt av mig! Verkligen!
Jag ska sluta säga "Nej, gå inte dit" eller
"Nä men kom nu så sitter vi här en stund"

Nä jag skulle själv vilja ha deras oerhörda kärlek
till allt och alla. Jag skulle själv vilja vara den där
sociala personen som inget hellre vill än att säga hej
och fråga varenda människa hur de mår, vad de gör och "varför då".

Mina underbara små skatter!

Dagen var fantastisk och även om jag och min vän inte
hann sitta ner så många minuter så var det ändå kvalitet
på de minuter vi fick.
Jag verkligen njöt och jag är lycklig ända in i hjärteroten att
jag välsignats med så fina vänner.
Det är inte alltid de många orden som sägs som betyder något,
nej, tystnaden och leenden säger så mycket, samförstånd.

Jag har haft en underbar dag!
En dag som står i sån kontrast till förra året
då himlen fick en ängel alldeles för tidigt.
En dag som var fylld med så många tårar att
ögonen och hjärtat nästan torkade ut.
En dag då tystnaden var så oerhört tung och
då man hade gjort allt för att se hennes härliga leende en sista gång.
Julie, vi saknar dig, älskar dig och du finns alltid med.

Vi ses i himlen,
då ska vi busa och leka igen!

Valet

Jag har just sett ett fantastiskt klipp påyoutube. Sök gärna på namnet Nick Vujicic.
Han föddes utan armar och ben.
Han har så kloka och bra tankar om livet
och framför allt Gud.
Ett gripande klipp som får mig att be och längta
efter ännu mer frimodighet.

Jag tror inte att alla kommer till himlen.
Jag tror att det finns en väg dit, en enda väg,
och det är korsets väg genom Jesus Kristus.
Var och en måste själv välja.
Men till himlen finns bara en väg.

"Om man väljer att inte välja då?"
Fortfarande bara en väg.

"Jag tänker ta itu med alla de frågorna när jag blir äldre"
Men om du inte blir äldre då?

"Om jag inte kommer till himlen så tror jag att man bara dör"
Nä. Alternativet till himlen är inte bara att dö.

Tänk om jag har rätt.
Tänk om himlen finns.
Vill du missa den bara för att du inte vill ta ställning?

Jag valde Jesus när jag gick sista året på gymnasiet.
Livet blev inte lättare.
Men från den dagen är jag aldrig ensam,
och när jag dör går jag på korsets väg.