Idag åkte jag och barnen på en utflykt till härliga Barsele.En kär vän var där med sina barn.
Vi åkte vid 10 och var där strax efter 11.
Nere vid älven bjöds vi på grillade hamburgare,
svartvinbärssaft och stålande humör och väder.
Barnen sprang omkring och hälsade på Alla
som kom på isen. En sekund hann jag bli förfärad
över att barnen "alltid ska vara så sociala.."
Så knäppt tänkt av mig! Verkligen!
Jag ska sluta säga "Nej, gå inte dit" eller
"Nä men kom nu så sitter vi här en stund"
Nä jag skulle själv vilja ha deras oerhörda kärlek
till allt och alla. Jag skulle själv vilja vara den där
sociala personen som inget hellre vill än att säga hej
och fråga varenda människa hur de mår, vad de gör och "varför då".
Mina underbara små skatter!
Dagen var fantastisk och även om jag och min vän inte
hann sitta ner så många minuter så var det ändå kvalitet
på de minuter vi fick.
Jag verkligen njöt och jag är lycklig ända in i hjärteroten att
jag välsignats med så fina vänner.
Det är inte alltid de många orden som sägs som betyder något,
nej, tystnaden och leenden säger så mycket, samförstånd.
Jag har haft en underbar dag!
En dag som står i sån kontrast till förra året
då himlen fick en ängel alldeles för tidigt.
En dag som var fylld med så många tårar att
ögonen och hjärtat nästan torkade ut.
En dag då tystnaden var så oerhört tung och
då man hade gjort allt för att se hennes härliga leende en sista gång.
Julie, vi saknar dig, älskar dig och du finns alltid med.
Vi ses i himlen,
då ska vi busa och leka igen!