Sötnöten

"Ååå, duplolego!"

"Jag kravlar mig dit!"

"Nämen hej mamma! Vad gör du?"

Tar du kort?! Jag vill smaka på kameran!"

"Stå stilla nu så jag kan knycka kameran!"

Att vara förälder

Här om dagen såg jag ett "Nanny program" på tv.
Jag brukar vara lite skeptisk till dessa typer av program 
men jag såg det ändå eftersom det handlade om en familj med tvillingar.

Det var KAOS i hemmet och stundtals kände jag verkligen igen mig.

Summa summaro: 
Föräldrarna ville inte säga nej, ja eller de sa nej HELA TIDEN men stod inte ut med att verkställa konsekvenserna.

Här hemma säger jag ofta: 
Nä nu får ni sluta annars.. 
tar jag bort tv-spelen, 
blir det inge fredagsmys, 
får ni inte se filmen klart 
Osv osv osv osv

Men sällan verkställer jag mina hot. Varför?
Jo jag vill inte göra dem ledsna.
Jag vill att de ska förstå och ta sitt förnuft till fånga. (De är 5 år...)

Källan till detta OCH all min oro och rädsla blev helt klar för mig efter programmets slut.
Jag är rädd att förlora dem.
Ja så är det.

När Felicia föddes så hann jag träffa henne i ca fem sekunder innan de gick i väg med henne.
Sen blev det urakut katastrofsnitt med Rikard.
Det tog flera timmar innan jag fick träffa dem igen.
Jag har nog inte förstått hur mycket det har påverkat mig.

Jag har varit sååå rädd för allt. Fart, skog, höjder, eld. Ja allt. Och rädslan eskalerade.
Utsidan försökte spela lugn och cool men inom mig var jag livrädd för att släppa dem. 

När vi fick Isabelle gick allt så bra.
Förlossningen var en sån fin upplevelse och sen fick vi
ligga tre dagar på BB och bara mysa och lära känna vår nya familjemedlem.

Under alla år som jag var så orolig och rädd så tänkte jag aldrig tanken på att be Gud om hjälp.
Så korkat.
När jag väl bad Gud att lösa mig från detta så hade han redan gjort det.

Jag älskar mina barn så mycket.
Och ni som träffat dem vet att de är ostoppbara, oerhört sociala och framåt.
Kort sagt, de är trygga i sig själv.
Helt underbara.
Och jag har hela tiden försökt att stoppa dem.

Att vara förälder är inte lätt men o så de har berikat mitt liv.

Solstråle

Hej!

Tänkte jag skulle lysa upp din dag

Snö!

Vilket märkligt väder vi har i vårt land denna vinter.

Här har vi massor med underbar snö men nollgradigt.

Vanligtvis har vi -20 grader i januari.

Nu har iaf snön från taket rasat så igår var vi ute och skottade och skottade och skottade :)

God jul

Granen är nu klädd, god jul!

Julfika

När man blir bjuden på julfika hemma hos mamma så är det som att kliva in i en 

"Sju sorters kakor" bok!

Helt fantastiskt!! 

Jag hoppas verkligen att jag nångång blir mer lik henne!

Får man ingen kaka så äter man på det man får tag i,
denna gång en mjuk krokodil...

Kameran är återfunnen!

Kameran har varit borta i några veckor, därav inläggstorkan här på bloggen.
Men nu är den tillbaks! :)

Tjejerna ligger på golvet i Flisans rum.

Båda är djupt koncentrerade.

Hallå :)

"Kom på krypfest vid midnatt. Vi ska fira Isabelle som tränar på att krypa" skriver Felicia.

Gå och klä dig Rikard, sa jag.
Okej! sa Rikard och kom ut med denna utstyrsel...

Åsså haka syrran på.