Vi har en dotter som älskar klänningar.
Det är inte konstigt egentligen för hon har en mor som var likadan.
(idag har jag dock inte ens kjol)
Idag har hon en långärmad tröja under eftersom det är kallt ute.
Detta är inte något som hon själv skulle välja.
Det ska va en vaaaaacker klänning, ärmlös och med vågigt tyg.
En dag när hon skulle på förskolan så hade jag lagt fram byxor och en tjocktröja.
Ledset tog hon kläderna på sig och utbrast:
Det här känns inte som jag mamma!
Hon fick byta till klänning och kofta.
Tänk ändå vad man identifierar sig med vad man har på sig, så tidigt.
Känns ju både bra och lite hemskt.
Vi har i alla fall en dotter som älskar klänningar och hon är helt underbar!
