Igår kväll fick jag för mig att jag skulle baka bullar.
"Varför är det så långt mellan gångerna??" tänkte jag.
Sagt och gjort. Jag värmde smör och mjölk, gick efter receptet noggrant.
Jag lät degen jäsa i 40 minuter och den blev så fluffig och fin!
"Jag är nog riktigt bra på att baka" tänkte jag stolt.
Jag bredde på riktigt smör och strödde över kanel och socker.
Det såg bra ut minsann!!
Doften spred sig i hemmet.
"Imorgon ska barnen bli allt bra överraskade!"
På morgonen när barnen steg upp fick de en smörgås och
sedan en bulle med mjök.
Förväntansfull satt jag och kollade när Felicia bet sin första tugga.
Jag log och väntade mig ett glädje tjut. Typ
-"Ååå mamma! Det är den gooooodaste bullen jag någonsin ätit!!"
Istället tittade hon på mig och utbrast besviket:
- "Men mamma, bullen smakar INGENTING!! Smaka, INGENTING!!!"
Nu kom jag på varför det är så långt mellan gångerna.
Det är helt omöjligt att baka lika goda bullar som mammas.
Jag ger upp.
Sirapskakorna blev iallafall en succe.
"De här är då godare än bullarna mamma."
Tack för uppriktigheten kära barn.