Kronisk stress

Sitter här och funderar över stress.
Föds endel stressad? Och föds endel oförmögna till att stressa?
Jag har hela mitt liv varit "rushig". Är man stressad då?

Jag sprang till bussen (en kvart innan jag egentligen
ens skulle börja fundera på att gå)
- andra gick 5 minuter efter bussen skulle ha gått, och hann med.
Jag pluggade flera veckor innan provet, nötte, förhörde och läste.
Andra tog det kvällen innan, och klarade provet ändå.
Jag har en gångtakt som enligt mig är rätt sansad.
Andra springer brevid och drar mig i väskan för att
hinna med.

Så hur är det där? Kan jag lugna ner mig?
Eller har jag blivit kroniskt stressad?
Nu är det så att jag är ganska tillfreds med mitt
"tillstånd. Men nog skulle jag vilja ta dagen lite som den
kommer ibland.

Men det är mycket man vill.
Jag skulle gärna vara en av de där duktiga som

helst väljer frukt istället för godis.

De som springer en runda istället för att sitta i soffan.

Eller varför inte de där som slår på nyheterna och

sen ser vädret istället för att kolla bloggar och status på fb.
Ja kanske skulle jag till och med vilja var av en bestämd åsikt

när det gäller politik eller miljö.

Men det är inte jag. 

Inte idag i allafall.

Men imorgon är en annan dag.

Ibland förvånar jag mig

Jag är ingen teknisk person.
Fråga min man, mina elever, ja vem som helst.
Jag är inte heller särskilt intresserad.
Tycker ofta det är för dyrt. Lägger hellre pengarna på

någon annan.

Därför är jag så förvånad över mig själv

att jag i morgon ska få hem en Samsung galaxy II.



Jag tror det är en sån här...
(bra koll man har)



Maken satt på blocket i går och så ploppade

en annons upp. En nästan helt ny mobil, olåst och

fin för en mindre summa.

"Ska jag ringa på den?"

"Ja gör det" svarade jag (måste ha varit halvt borta)

Vi var först och fick köpa den!

Så imorgon har jag en icke gammal, oskadad mobil utan repor,

samt med en batterilängd som håller mer än 2 timmar.

Känns som ett lyft :-)

Barns härliga tankar

Idag har vi varit på barnmöte i Storuman - Filladraget.
Superkul och svängit värre :-)

Sedan var vi bjudna på middag hos mormor och morfar.
Där blev det smaskiga älgbiffar med potatis och lingonsylt.

Jag och barnen passade på att bada.
Rikard tog upp en termometer som låg i vattnet.
" Åh, det är 15 meter", säger han förvånat
"Är det 15 meter?"svarar jag
"Ja a. 15 meter fisk!" 

Vad ska man säga? Matten lär inte bli nått problem...
:-)

Imorgon ny vecka!
Kör med en lång måndag, lika bra tycker jag.
Skola - Apt - skolrådsmöte,
är nog hemma vid 21
Härligt!

Siamesisk snögubbe

Idag när vi vaknade var marken täckt av ett härligt fluffigt vitt snötäcke.
Vi överraskades helt faktiskt!

Först bakade vi ett franskabröd med aprikoser.

Sen på med de nya superfina och varma overallerna,

och ut i snön. Barnen åkte i pulkorna, överlyckliga!

Vi gick till Daniel och Anna och lämnade lite bröd,

hämtade upp en älgstek och drog sedan till affären för

veckans obligatoriska kinderägg.

Sedan byggde vi en stor snögubbe, med två ansikten så att både

vi kan se den från vårt fönster, och de som går förbi på vägen.

Vi fick kanonfin hjälp av några grannar, så trevligt!!!

Nu har portersteken, de gratinerade morötterna samt
klyftpotatisen tagit slut. Även kaffetåren och mammas äppelkaka med vaniljsås.
Smakens!

Igår hade vi hemgrupp igen och denna gång läste vi Filipperbrevet. Otroligt bra brev!
Imorgon blir det barnmöte i Storuman, ser så fram emot det!
Hoppas även du haft en härlig lördag.

Något mör

I dag har jag åkt och kört 60 mil.
Jag och en kollega var i Skellefteå på dysleximässan.
Intressant och bra att påminna sig om sådant man läst om
under utbildningen.

Nu sover barnen (måste väcka maken)
Bilpåsen åker fram.
Bror och svägerskan är på ingående.

Jag trivs :-)

Sverige limpan

Det är så typiskt mig att drabbas av ideér.
Nyligen såg jag på tv (Landet brunsås) om det svenska brödet.
Vi har faktiskt ett bedrövligt urval i vårt avlånga land.
Vi har hårdbröd, sötlimpa och polarbröd (i stora drag.)

När jag var liten bakade mamma i tid och otid.
Det gör hon än idag.
Vad har hänt med min generation.
Var tog småkakorna, mjuksockerkakan, kanelbullarna
och doften av hemmabakat bröd vägen??

Så nu har jag drabbats av en idé att jag måste börja baka.
Men det blir som med träningen.
Jag går ut för hårt och tar sedan uppehåll på 5 år..

I förrgår blev det iallafall en långpanna med filmjölkslimpa.
Igår bakade jag Sverigelimpan, lite mörkare och
kraftigare i smaken än Skogaholms.
Idag hade jag tänkt baka ett fransktbröd med torkade aprikoser,

men då sa maken:
"Maria, vi måste ju äta upp brödet du redan bakat!
Vi har ingen plats i frysen."

Och han har så rätt.

Så adjö hemmalagade bröddoft, vi ses om 5 år..

Tv-kväll

Kunskapskanalen.
I kväll får jag och maken lära oss allt om Q'erosfolket i Anderna.
Jag blir så fascinerad av människors olika livsöden.
Helt otroligt!