Min Johannes är så snäll och ställer alltid upp när det fattas folk till fotbollsmatcher och så även denna kväll. "Ja, men far du. Barnen är ju så snälla och somnar nog bra"
Klockan 19 åkte Johannes iväg. Klockan 19.30 åt barnen gröt.
Sen grät de. Jag bar. De grät. Jag bar. De grät och jag bar.
En av gångerna då jag bar runt på Rikard var jag ju tvungen att sysselsätta en ledsen Felicia med något. Fram åkte majskrokarna. Prassel prassel. Superhjälten Rikard med superhörseln hörde såklart detta och ville med ens inte sova. Det var nu ganska lugnt under tiden då de åt sin majskrok - dvs 0,1 sekunder. Sluuuuuurp!
Efter några vändor till satte vi oss på golvet. Båda barnen klängde på mina ben, ställde sig upp, kramade mig och drog ut nappen för varandra. Suck.
Började vagga Rikard eftersom jag såg att han var vääääääldigt trött. Han blundade nästan direkt - yes. Jag gick omkring i vardagsrummet. Bakom mig kröp en förtvivlat ledsen och sviken Felicia. Hur Rikard kunde somna i de oväsendet är ju obegripligt men det gjorde han i allafall. Nu tog jag Felicia, la mig i vår säng och ammade henne. Hon somnade.
Ibland får man vara trött. Jag är trött.
Men i morgon är jag lika positiv som vanligt, yesbox!