5 minuters med tvillingar???

Nu ska sanningen fram. Jag har inte ljugit men inte heller berättat om hur amningsavvänjningen går... Som ni kanske vet tog jag och Johannes några "mördarnätter" för två månader sedan. Mellan midnatt och klockan 05.00 bar vi runt på två skrikande barn och faktiskt så minskade deras nattamningsbehov något. Sedan blev de sjuka i omgångar och fick då amma på natten. Detta har resulterat i att vi nu har friamning under veckans alla nätter. Utan ytterligare beskrivning - jag är slut.

I kväll tänkte jag pröva 5 minuters metoden. Jag la barnen i varsin spjälsäng, sa god natt (jag skrattar nästan åt detta redan nu...) och gick ut. Direkt ställde de sig upp och skrattade hejdlöst åt varandra. "Vilken rolig lek!" Detta pågick i ca 10 minuter sedan kom de på att detta kanske inte var någon lek. Gråt! I detta skeende kom jag på problematiken med att köra denna metod med tvillingar. Hur sjutton ska man räkna? Om Rikard börjar grina och Felicia hakar på efter 2 minuter, ska jag då gå in när Rikards minuter är slut eller väntar man tills det gått 5 minuter för Felicia?! Ja, ni hör ju.

Sedan började jag starkt ifrågasätta, ju högre barnens gråtande blev, hur smart denna metod egentligen är. Är det bättre att somna utmattad av gråt, ledsen och övergiven istället för avslappnad och nöjd i en tryggt vaggande famn? Tillslut gick jag och mamma in och tog varsitt barn, kramade om dem och vaggade dem till sömns. Ja nu är det fastställt - jag får lov att både amma och vyscha dem båda tills de är 15 år gamla för jag är ingen metodmamma...

Lägger in en film som värmer mitt hjärta. Jag kallar den "Vi gillar varandra":

Nya tag

Först. Tack för alla varma, fina kommentarer till förra inlägget.
Igår vid 20.45 satt jag, mamma och pappa vid köksbordet och sa att det var nu det brann som värst. Vi pratade en stund om livet, hur det blev efter branden. Vi drack te. Livet. Jo men det blev nog ganska bra ändå.

I går hade vi granngrillning här. Mycket trevligt. Vi var väl ca 20 personer. Maten var underbar! Felicia hade lite nässelutslag och var inte alls på topp. Rikard var ganska glad men inte så där som han brukar vara.
Det här var första gången, egentligen, som folk kom hem hit och såg mig "in action" med tvillingarna. Självklart gick det mesta åt skogen. Felicia grät. Rikard grät. Felicia föll av sängen. osv.
Nä, det kanske inte var så hemskt som det låter, men nog var jag nära på att säga upp mig som mamma. Säkert var det ingen som tänkte "Oj vilken dålig mamma. Hur ska hon klara av tvillingar???" Nä, det var nog bara jag.
Jag har funderat på det under morgonen här. Hur mycket tänker inte föräldrar om vad andra tänker om dem? Vi, ja eller åtminstonde jag, får lov att sluta med det. Barn är barn. De gråter, de faller ibland, de är sjuka och de gör inte alltid som man vill, men inte är man dålig förälder för det. I slutändan, när man lägger sig i sängen och hör sina små ljuva barn andas tungt och drömma sött så är man väldigt lycklig. Om en dag gått åt skogen - ja då får man ta nya tag nästa dag!
Sluta döma, börja glömma! Vi är bra!

Rikard och Felicia har nu på morgonen hjälpt till att ta ur diskmaskinen. För säkerhetsskull smakar Rikard på alla skedar för att se om de är rena.

Återblick

I morgon är det 2 år sedan huset brann ner. 2 år sedan vi förlorade allt. Mamma och pappa stod utanför. Ägde bara kläderna på kroppen. Lågorna tog 30 år av deras liv tillsammans, 20 av mitt. När man står där och ser ett hål i marken så är det inte så lätt att le. Chock.

I 1 år bodde mamma och pappa uppe på en vind. Ingen dusch, en liiiiten toalett, ett spartanskt kök och två små sovrum. 1 år.

Nu står det ett nytt fint hus på backen. Stort och gult.

Många har sedan de sett huset sagt till mig att de vill bränna ner sitt hus. Det skär i hjärtat när de säger så. Vad är väl ett nytt hus värt? Det ekar tomt, inga minnen. Jag vet ju inte ens var tejpen finns... I vårt gamla hus kunde jag varje milimeter. Under bordet i köket hade lillebror ritat gubbar med en bläckpenna. Jag visste var tapeten var sönder och när jag blundar ser jag precis hur mitt rum såg ut. I garderoben stod farfars fiol och min specialsydda balklänning hängde prydligt.

Nu när man kommer till Slussfors känns det som om man hälsar på hos någon annan. Vi ska, och håller på att bygga upp nya minnen, men det tar tid.

Gud har genom allt detta varit med och visat en sådan nåd som jag inte visste fanns. Tack.

Inte minst är jag tacksam för alla de 100tals fotografierna som vi fann i askan. Gud är god.

Bilden är tagen utanför vårt "gamla" hus, inte långt innan det brann ner.

I morgon kommer jag inte att blogga. Jag ska bli överrens med vårt nya hem. Jag ska hitta tejpen!

Hej hej, hemskt mycket hej!

I dag blev en riktigt slappardag för barnen. De har sovit i omgångar. Felicia börjar bli bättre. Rikard är på sitt topphumör och charmar hela tiden. Han hostar ibland men har ännu sluppit febern.

I går kväll blev Felicia jätteledsen. Hon vaknade vid 20tiden och grät och grät. Som tur var gick det snabbt över när mormor tog fram melon.

På lördag har vi granngrillning här. Det är vad det låter som: grannarna kommer hit och grillar. Mycket trevligt och roligt!

Det ser ut som om jag och barnen stannar en vecka till, ända till midsommar. Oj så skönt! :-)

Johannens underbara brorsdotter fyller 7 år idag. I morse hade hon storgråtandes kommit in i sina föräldrars rum och sagt: "Jag har läst ut flera böcker, ska ni aldrig komma?!?"
Underbara lilla tjej!

Nu ska vi fika tårta! Min kusin Hanna och hennes familj skickade upp tårta och smörgåsar till oss eftersom vi inte kunde komma på hennes examen, vilka fantastiska människor!

Veckans fundering. Jag måste komma på något smart sätt när jag lägger barnen på dagen, då jag är ensam. Ofta lägger jag den ena först, men då har jag ju ingen koll eller aning om vad den andre gör i rummet brevid. Jag kan inte ha dem i samma rum för då väcker de varandra. Hm. Livet börjar blir lite väl spännande.

God natt!

Febertösen

Oj vad det är härligt att vara hemma hos mor och far. Jag äter godis och god mat hela tiden! Barnen stormtrivs! Dock är Felicia sjuk. Har feber och glansiga ögon. Hade så gärna åkt ner till Storuman på min kusin Hannas examen i morgon, men nu blev det som det blev. Hanna är en sådan genomsnäll och härlig tjej. Alltid positiv och glad!

Idag har vi varit ute en sväng med vagnen. Annars har vi bara varit inne och slappat. Barnen har sovit flera gånger och det har varit långt till skratt. Småvännerna. Hoppas att de blir bättre snabbt.
Man blir så trött på kvällarna.
Tur att det finns mjuka bollar att vila huvudet mot...

Felicia har som sagt inte varit på topp idag, men här bjuder hon på sitt favoritljud:

Både Rikard och Felicia hälsar till sin pappa att de saknar honom sååååååå mycket! Kom snart!

Hallå världen!

Nej, vi har inte slutat blogga, även om det verkar så på denna gapande tomma plats i etern. Vi har varit i Lycksele i 5 dagar och nu är jag och barnen hemma i Slussfors.

Felicia har lärt sig säga tack. Det blir kanske inte alltid sagt när de ska sägas, men alldeles nyss, när jag hämtade henne från sovstunden sa hon det. Åh, lilla mammahjärtat gick nästan itu :-)

Rikard blev alldeles överlycklig igår när vi äntligen kom fram efter 17 mils bilåkande, varav han sov 15 av dem. Han satt i matstolen och tjöt av lycka!

I natt vaknade de vid halv 4. Som tur var kom mormor in och la sig hos oss. Det blev så mysigt så vi alla somnade till halv 7.

Annika (Maria Persson) från Pippi Långstrump fyller 50 år idag!
Jonny Depp blir 46 år!
Kevin Borg (Idolvinnaren) hamnar på 23 ålders strecket!
GRATTIS!

Oj vad de blåser i träna ida´

Solen och sommaren tycks ha tagit semester. Hoppas på att den blir kortvarig.

Just nu sover barnen. Jag och Rikard var uppe vid 03.00. Jag skyndade mig upp för att inte väcka Felicia. Vi la oss på barnens runda leksäng. Där somnade vi båda två otroligt snabbt - skönt. Sedan upp vid 05.30. Jag, Felicia och Rikard.
Efter lite kaffe och härliga barnskratt så känns dagen ganska underbar ändå!

I dag ska jag packa. I helgen bär det av till Lycksele och sedan vidare till Slussfors. Jag och barnen ska äntligen åka hem till mamma och pappa. Så lyxigt och mysigt!


Barnen har nu börjat få små rånbitar. De har varit väldigt uppskattat! De har blivit så duktiga på att greppa saker mellan tummen och pekfingret. Om man vill muta med något (hör upp mor- och farföräldrar) så är rån, klementiner och majskrokar det som alltid går hem!

Nu ska jag olja in en bänkskiva, to de loooo!

Ps. Björn Kjellman - alias Pelle svanslös - fyller 46 år idag, grattis!