Middagen blev ute

Jag älskar den här tiden.
Solen börjar visa sig igen.
Vi grillar och äter maten ute.
Njuter.
Trivs.

Känner tacksamhet.
Älskar livet.

Sötnöten

"Ååå, duplolego!"

"Jag kravlar mig dit!"

"Nämen hej mamma! Vad gör du?"

Tar du kort?! Jag vill smaka på kameran!"

"Stå stilla nu så jag kan knycka kameran!"

Att vara förälder

Här om dagen såg jag ett "Nanny program" på tv.
Jag brukar vara lite skeptisk till dessa typer av program 
men jag såg det ändå eftersom det handlade om en familj med tvillingar.

Det var KAOS i hemmet och stundtals kände jag verkligen igen mig.

Summa summaro: 
Föräldrarna ville inte säga nej, ja eller de sa nej HELA TIDEN men stod inte ut med att verkställa konsekvenserna.

Här hemma säger jag ofta: 
Nä nu får ni sluta annars.. 
tar jag bort tv-spelen, 
blir det inge fredagsmys, 
får ni inte se filmen klart 
Osv osv osv osv

Men sällan verkställer jag mina hot. Varför?
Jo jag vill inte göra dem ledsna.
Jag vill att de ska förstå och ta sitt förnuft till fånga. (De är 5 år...)

Källan till detta OCH all min oro och rädsla blev helt klar för mig efter programmets slut.
Jag är rädd att förlora dem.
Ja så är det.

När Felicia föddes så hann jag träffa henne i ca fem sekunder innan de gick i väg med henne.
Sen blev det urakut katastrofsnitt med Rikard.
Det tog flera timmar innan jag fick träffa dem igen.
Jag har nog inte förstått hur mycket det har påverkat mig.

Jag har varit sååå rädd för allt. Fart, skog, höjder, eld. Ja allt. Och rädslan eskalerade.
Utsidan försökte spela lugn och cool men inom mig var jag livrädd för att släppa dem. 

När vi fick Isabelle gick allt så bra.
Förlossningen var en sån fin upplevelse och sen fick vi
ligga tre dagar på BB och bara mysa och lära känna vår nya familjemedlem.

Under alla år som jag var så orolig och rädd så tänkte jag aldrig tanken på att be Gud om hjälp.
Så korkat.
När jag väl bad Gud att lösa mig från detta så hade han redan gjort det.

Jag älskar mina barn så mycket.
Och ni som träffat dem vet att de är ostoppbara, oerhört sociala och framåt.
Kort sagt, de är trygga i sig själv.
Helt underbara.
Och jag har hela tiden försökt att stoppa dem.

Att vara förälder är inte lätt men o så de har berikat mitt liv.

Solstråle

Hej!

Tänkte jag skulle lysa upp din dag

Snö!

Vilket märkligt väder vi har i vårt land denna vinter.

Här har vi massor med underbar snö men nollgradigt.

Vanligtvis har vi -20 grader i januari.

Nu har iaf snön från taket rasat så igår var vi ute och skottade och skottade och skottade :)

God jul

Granen är nu klädd, god jul!

Julfika

När man blir bjuden på julfika hemma hos mamma så är det som att kliva in i en 

"Sju sorters kakor" bok!

Helt fantastiskt!! 

Jag hoppas verkligen att jag nångång blir mer lik henne!

Får man ingen kaka så äter man på det man får tag i,
denna gång en mjuk krokodil...

Kameran är återfunnen!

Kameran har varit borta i några veckor, därav inläggstorkan här på bloggen.
Men nu är den tillbaks! :)

Tjejerna ligger på golvet i Flisans rum.

Båda är djupt koncentrerade.

Hallå :)

"Kom på krypfest vid midnatt. Vi ska fira Isabelle som tränar på att krypa" skriver Felicia.

Gå och klä dig Rikard, sa jag.
Okej! sa Rikard och kom ut med denna utstyrsel...

Åsså haka syrran på.

En vecka kvar

Nu är det bara en vecka kvar innan julafton är här.

I år ska vi fira den i vårt fina, mysiga hus.

Det är nu det skapas - Våra jultraditioner.

Minnen som barnen kommer att se tillbaks på.

"Vid jul tog vi alltid fram..."

"Mamma bakade alltid.."

"Julgranen pyntades.. "

Åhh, det är ju så mysigt med jul!

Hem, ljuva hem

Nu har vi bott i vårt fina hus i drygt ett halvår.

Allt var superfräscht och fint när vi flyttade in så egentligen har vi inte behövt göra nånting.

Men nu har vi ändå satt vår egna lilla prägel på väggarna.

 

Som vi trivs!!

 

Här kommer några bilder från vårt hem :)



Hallen

Köket

Felicias rum

Flisans klänning



Ner till källaren

Trappan under produktion

Matplats

Hall/korridor mot vardagsrummet

Baka baka liten kaka

I veckan bakade jag och mamma tunnbröd.

Vi hade just fått hem den norska bakhällen.

 

Det gick otroligt smidigt och blev fantastiskt gott! :)

 

Likheter

Rikard & Felicia ca 4 månader

Isabelle ca 4 månader

Hopp hopp

Det är så roligt med hoppgungan!

Sötgröten

Rikard och Felicia är på förskolan så jag och Isabelle hänger hos mormor.

Man skulle testa att köra de gympapass som en här skrutten gör.

Då skulle man vara mycket vältränad! :)

 

Benen upp å streck!

Prata kan jag också!

Å smaka lite på nyckelpigan :)

Jag vänder mig och kollar in läget.

Ett liv utan facebook

Ja eller en månad iallafall...
Jag blev så less på mig själv. Kollade fb konstant.
Jag märkte att jag, helt automatiskt, tryckte på fb ikonen på telefonen hela tiden.
De kunde bara gå nån minut mellan besöken.

Sen var jag på ett väldigt bra möte med Birger Skoglund.
Han berättade om en syn som han hade haft.
Kort gick den ut på att han såg ett stort spindelnät.
I nätet satt underbart vackra citronfjärilar fast.
Det fanns även en stor och fruktansvärd spindel i nätet.
Fjärilarna symboliserade blandannat församlingar.
Gud lät en vind svepa över nätet och fjärilarna föll till marken, livlösa.
Gud svepte sedan ännu en vind över dem och de kom till liv.

Jag kände mig som en av citronfjärilarna. Jag satt fast i nätet, för mig Internet.
Livet är så mycket vackrare och mer.


Jag tror att det finns onda makter som vill försöka göra allt för att vi ska
glömma bort att ta tid för Gud och skapa en relation till Jesus.
Tv med meningslösa serier och program, Internet med facebook mm.

Jag tänker inte sluta med facebook men jag försöker att hålla mig därifrån under en
månads tid bara för att visa för mig själv att jag inte helt sitter fast i spindelns nät.
Vi har alla en fri vilja.
Och jag vill spendera min tid med den som förtjänar min tid.

Loppisresa

I helgen har vi varit i storstan å gått på Megaloppis.
I lördags var det barnloppis och i går var det vanlig loppis.
Det var mellan 50-100bord båda dagarna.
Sååååå kul!

Det blev nå galonvantar, snygga lampor, glas och koftor.

Sen passade vi på att äta ute. Supersmarrigt!
Man har dock gjort upp planer i huvudet att man ska hinna så mycket
åsså hinner man egentligen ingenting.

Nu när vi kom hem blev delar av familjen sjuka, förkylda och hostiga.
Typiskt nog.
Vi klarar nog inte stadsluften längre.
Skönt å va hemma!

En tillbakablick

Jag satt och kollade tillbaka lite på bloggen
och fann ett helt underbart inlägg!

Det är från september 2009.
Klicka HÄR och se :)

25 september

Idag snöar det. Ja det har till och med haglat.
Men nu skiner solen!

Jag och barnen är hos mormor och morfar.
Det vankas fika :)

Klädval

 

Vi har en dotter som älskar klänningar.
Det är inte konstigt egentligen för hon har en mor som var likadan.
(idag har jag dock inte ens kjol)

Idag har hon en långärmad tröja under eftersom det är kallt ute.
Detta är inte något som hon själv skulle välja.
Det ska va en vaaaaacker klänning, ärmlös och med vågigt tyg.

En dag när hon skulle på förskolan så hade jag lagt fram byxor och en tjocktröja.
Ledset tog hon kläderna på sig och utbrast:
Det här känns inte som jag mamma!

Hon fick byta till klänning och kofta.

Tänk ändå vad man identifierar sig med vad man har på sig, så tidigt.
Känns ju både bra och lite hemskt.

Vi har i alla fall en dotter som älskar klänningar och hon är helt underbar!

Mina sötnosar